|
<< Tillbaka till aktuell hälsning
Tidigare hälsningar: 2012
Söndagen den 6 maj 2012
Lärarstudenter
I höstas fick jag ett mail från pastor Carl om tre fickor som ville gå lärarutbildningen i Amalapuram. Problemet var att de alla kom från fattiga familjer och inte kunde betala årsavgiften.
Jag svarade genast att MMP tar hand dem och lovade att själv stå för kostnaderna.
Jag är ju lärare från grunden och gläds åt alla ungdomar som vill hjälpa andra att lära sig läsa och skriva.
Jag hade en önskan, jag ville ha personlig direkt kontakt med dessa tre vänner och följa deras utveckling. Det ska bli spännande att se hur det går.
I februari träffade jag de tre flickorna första gången. De hade just börjat sin termin. Underbara ungdomar som brinner för sin utbildning.
Här är jag omgiven av från vänster: Kanaka Durga, Divia och Jayanthi
MMP har under åren hjälpt många barn och ungdomar att kunna läsa vidare i högre studier. Fadderavgiften räcker inte till de extra årsavgifterna på högskolor och universitet.
Tack vare många trogna gåvogivare har vi aldrig varit utan pengar. De avgifter och kostnader som behövts har vi kunnat sända till Indien. Nu i februari gav vi ytterligare 39 studenter möjligheten att studera på universitetet. De är alla barn med i vårt FCA program (familjeprogrammet i Amalapuram).
Tack att ni hjälper oss ge barn och ungdomar en god utbildning vilket är grunden till en bättre framtid.
Kram
BirGitta
Söndagen den 29 april 2012
New Life Center
Nu är det långhelg med Valborg och första maj och lagom till den kom värmen. Det gäller att njuta av varje timma. Själv tar jag en stund varje dag i trädgården då solen är framme. Tycker att våren är den absolut vackraste tiden på året.
I Indien har man just nu värmebölja. Jag har daglig kontakt med vänner där och igår var det 41 grader i skuggan. Pust!
Riktigt så varmt var det inte i februari då vi besökte New Life Center, byn utanför Amalapuram där våra lepravänner bor. De för en ganska enahanda tillvaro och de vet dessutom att här blir de kvar tills livet är slut. Många är svårt märkta av sjukdomen och har förlorat både fingrar och tår.
Trots detta är de glada då vi möts. Om ni visste med vilken värme vi blir mottagna. Vi får blomsterkransar och vi kramas. De är så tacksamma att få bo här, få vård och omsorg och känna gemenskap. Jag brukar kalla dem "våra bästa vänner i Indien".
I år ville vi göra något extra för dem så jag bad pastor Carl samla några ungdomar och ta dem med på vårt besök på NLC. Då vi hälsat och pratat en stund, gett vännerna hygien artiklar och nya specialgjorda skor, var det barnens tur att sjunga och dansa. Det gjorde de med den äran. Det är inte ofta våra vänner får träffa ungdomar och det lyste i deras ögon då barnen uppträdde. Jag såg att också barnen trivdes och gladdes över att få göra en insats.
En ung flicka som dansat uttryckte det i ett vackert tacktal. Hon gjorde ett så vuxet och värdigt intryck på oss alla. Jag vet att detta var värdefullt både för barnen och våra sjuka vänner.
Pastor Carl omgiven av barnen som just underhållit oss alla
Tack alla som hjälper oss hjälpa de lepradrabbade vännerna i Amalapuram.
Önskar att ni alla skulle få träffa dem.
Kram
BirGitta
Söndagen den 22 april 2012
HIV-flickorna
Ni som följer mina hälsningar känner säkert till de två syskonen Presanna och Bhavani som föddes med HIV. Föräldrarna är sedan några år döda och flickorna bor med sin mormor. De har det bra nu och trivs i sitt hus som ett företag i Sverige byggde åt dem 2009.
Då vi i februari besökte Amalapuram fick vi höra att den äldre av flickorna var inlagd på sjukhus. Som HIV-smittad har man ju ett sämre immunförsvar och hon hade drabbats av en infektion och behövde behandling. Hon tillfrisknade snabbt och var hemma då vi en av dagarna tog oss ut till den lilla byn för att besöka dem.
Byn, bara några få hus och hyddor, ligger idylliskt mellan gröna risfält. Här är ingen trafik och man njuter av tystnaden och de höga palmerna som ger skön skugga i det skarpa solskenet.
Presanna och Bhavani blev jätteglada då vi kom.
.
Vi hade ett par dockor med oss till flickorna från en gåvogivare
Alla barn i byn fick ett mjukdjur
Vilken lycka för denna lilla grabb
Förväntansfulla ögon
Innan vi lämnade byn bad pastor Carl för barnen och de bad för oss
Viket öde att födas med Hiv. Vi är ändå tacksamma att kunna ge flickorna all hjälp som finns att få.
Tack att ni är med oss i detta arbete.
Kram
BirGitta
Stockholm den 15 april 2012
Hjälp till självhjälp
Läser just nu Persy Barneviks bok "Jag vill förändra världen".
Där berättar han om sitt numera stora engagemang för småföretagande i fattiga länder. Han skriver: - Genom mikrolån kan individen lyfta sig ur fattigdom och elände.
Även MMP ger mikrolån till män och kvinnor som vill göra något för att förändra sin situation. Vi har tyvärr inte så stora resurser men är glada att på detta sätt kunna hjälpa ett hundratal fattiga familjer i Indien. Vi ser att arbetet ger resultat. Det fina är att pengarna som återbetalas kan användas av fler.
Förra veckans hälsning handlade om Ramu och Asha. De fick ett mikrolån för att klara av sina bröllopsutgifter. Nu betalar de troget tillbaka varje månad. Pengarna sätts in på ett barnhemskonto och kan användas till barnen där.
Vi mötte i februari flera låntagare som startat små företag.
En av dessa är Ernest Kannedi som nu har en taxirörelse.
Här sitter pastor Carl vid ratten medan Ernest och jag åker i baksätet.
Har aldrig förut sett en så fint dekorerad "auto rickshaw".
Samuel Bandaru hyr några kokos palmer och utökar på så vis familjens hushållskassa.
Vi träffade också Kajuluri Yesuratnam som genom ett mikrolån startat ett skrädderi.
Med små medel kan vi alltså hjälpa män och kvinnor att göra något åt sin utsatta situation.
Jag tror att detta är ett väldigt bra biståndsalternativ.
Hjälp till självhjälp!
Kram
BirGitta
Stockholm den 8 april 2012
Mamma, jag mår så bra!
Först av allt vill jag önska er en fortsatt fin Påskhelg. Tänk att det redan gått ett år sedan jag citerade psalmen "Vi må besjunga med varann hans liv, som döden övervann i påskens morgonstunder".
Fick i veckan ett så fint email från Ramu, grabben som gifte sig med Asha i februari i år.
Tänk att två fattiga barnhemsbarn som vuxit upp på samma barnhem, han dessutom drabbad av polio, nu är gifta och utbildade. Nu kan de se ljust på framtiden, han som dataexpert och hon som sjuksköterska.
Ramu skriver stolt:
- Kära mammaI Jag mår så bra. Mamma jag sänder här Ashas ID-kort. Hon har nu fått arbete på sjukhuset KIMS. Vi är så lyckliga!
Kära!!
Tänk vad ni och vi kan uträtta tillsammans.
Läs gärna "tidigare hälsningar" 15 maj 2011, 14 april 2011 och 26 februari 2012.
Det finns inga hopplösa fall. Det är Ramu och Asha levande bevis på.
Tack att du är med i MMP's fina hjälparbete för de svaga i Indien.
Kram
BirGitta
Söndagen den 1 april 2012
Härliga Bhongirbarn
Under vår tid i Indien i februari reste vi bl.a. runt till alla våra barnhem. Dom ligger utspridda i byar och städer i staten Andra Pradesh. Det blev många mil på vägar och i luften. Ett av hemmen ligger i Bhongir ett par timmars bilresa från Hyderabad.
Hemmet är ganska litet och sköts av den varma och sympatiske föreståndaren Johnson med familj. Detta återspeglas på barnen som verkar väldigt harmoniska.
Inte minst ser jag det på lille föräldralöse Malli Karion som kom till oss för 10-12 år sedan. Då kunde jag inte få honom att le. Han måste ha haft det väldigt svårt.
Nu däremot är han ett enda stort solsken. Han är 16 år, kortväxt och ser betydligt yngre ut.
Vi köpte massor av sportredskap och spel. Vi tog gruppbilder och barnen fick extra god mat denna dag.
Barnen älskar hopprep, badminton och cricket
Ett populärt sällskapsspel är karambol
Alla Bhongirbarnen omgivna av paret Johnson och två bleka svenskar
Den här grabben vill gå en konstutbildning. Han bad att få rita av mig. Det gjorde han
riktigt bra.
Vi lämnade Bhongir med barnen lekande på gårdsplanen.
Vi har så härliga barn Ni och vi!
Kram
BirGitta
Stockholm den 25 mars 2012
Familjen Undurthi
Redan före jul då jag sände uppgifter om grabben Pandu till en fadder, bestämde jag mig för att träffa hans familj i Amalapuram i februari i år. Så blev det.
Jag ville se om vi kunde göra något för hans svårt poliodrabbade far.
Vi reste på smala krokiga vägar till en liten by utanför Amalapuram. Pastor Carl satt vid ratten. Han hade aldrig varit i området och efter några felkörningar stannade vi utanför den lilla hyddan vackert belägen invid ett risfält. På tomten fanns flera kokospalmer.
Vi satte oss vid hyddan och pratade. Pastor Carl var översättare.
Farfadern äger hyddan och tomten. Han låter sonens familj sova i hyddan medan han själv ligger på verandan. Han arbetar på risfälten och försöker hjälpa sin son så gott han kan. Farmor avled ett år tillbaka i cancer. Pappa Undurthi, svårt polioskadad, reparerar cyklar till vänner och bekanta men inkomsten är ringa.
Sonen Pandu i pappas knä. Dottern vilar i mammans famn.
Vi bestämde där och då att även ta den lilla flickan som fadderbarn. Dessutom ska vi försöka få en sponsor att bygga ett eget hem till familjen. Farfar äger marken runt hyddan och är villig att stycka av en tomt till sin son. Om allt går som vi tänkt ska de kunna flytta in i ett nytt litet hus inom ett år.
Här ska det nya hemmet stå. En fridfull plats.
Jag känner väldigt starkt för denna lilla fina familj. Jag frågade pastor Carl om han inte kunde anställa honom som cykelreparatör. Det finns nämligen hundratals cyklar på huvudkvarterets område. Där är flera skolor och en stor personal. Varje år ser jag trasiga cyklar där.
I fredags fick jag ett mail från Carl som berättar att pappa Undurthi nu kommer till dem var 10 dag för att reparera trasiga cyklar. För detta drygar han ut hushållskassan med ca 225 kr / månad. En utgift som givetvis MMP står för. Jätte roligt!
Tack att ni är med och hjälper oss!
Kram
BirGitta
Stockholm den 18 mars 2012
Sjukhuset
I veckan tittade jag igenom några av MMP's tidiga videos från början av 2000-talet. Bl.a finns sjukhuset i Amalapuram med i filmerna. Vilken skillnad på standarden då och nu. Nu är här rent och nymålat och både undersökningsrummet och operationssalen har modern utrustning. Vi har kunnat upprusta anläggningen under de senaste 5 åren tack vare många gåvogivare.
En av dagarna nu i februari gjorde vi ett besök på ögonsjukhuset. Vi fick som vanligt ett varmt mottagande och många patienter visade sin tacksamhet över att nu kunna se igen.
Man berättade för oss att här gjorts 1120 starroperationer det senaste året. Ingrepp som de fattiga fått helt gratis. Vliken glädje att få hjälpa de mest utsatta!
Innan vi lämnade sjukhuset ville jag få mina ögon undersökta. Ska bli roligt att jämföra resultatet med kommande synundersökning här i Sverige.
Jag vill passa på att tacka alla gåvogivare och understödjare av detta sjukhus i Amalapuram.
Utan ert stöd skulle det inte fungera.
Stort tack!
Kram
BirGitta
Stockholm den 11 mars 2012
Kasi Rao
Vi har en grabb som vi genom en sponsor har stöttat under några år. Hans namn är Kasi Rao och han är gravt handikappad. Han fick polio i unga år och har aldrig kunnat gå normalt.
I augusti avslutade han sin lärarutildning i Amalapuram och flyttade hem till sin lilla fiskeby strax söder om Visakapatman på Indiens östkust. Vi bestämde oss, innan vi reste till Indien i februari, att besöka honom. Fredag morgon den 3 februari reste vi med bil de 20 milen norrut för att träffa honom. I närheten av hans hem finns ett barnhem som lyder under pastor Carls arbete i Amalapuram. Vi kom dit vid 11-tiden och fick kaffe av föreståndaren för hemmet. Han kände till Kasi och blev vår guide. Vi reste på små vägar ut mot kusten genom en liten by där det visade sig att Kasi var lärare på skolan. Ett par hundra meter från stranden av Bengaliska bukten låg den lilla hyddan där Kasi bor med sin mor och far.
Kasi kom krypande emot oss
Mamman och Kasi framför den lilla hyddan
Det blev ett kärt möte. Modern beklagade sig förstås över Kasis situation. Hon sa bl.a:
- Det blir aldrig något av Kasi.
Vi uppmuntrade henne och tyckte att Kasi gjort det fantastiskt med hans förutsättningar.
Han har nu ett volontärjobb i byskolan och tjänar ca 300 kr i månaden. Det är en normallön för en fattig arbetare i Indien. Skulle han komma in på en ettårig vidareutbildning i staden Visakapatman, skulle han efter examen kunna tjäna 2,500 kr/månad. Han lovade att söka och han fick ett startkapital av sin sponsor i Sverige som kommer att göra detta möjligt.
Vi tog oss till stranden som visade sig vara fantastisk. Mil efter mil, bara sand och hav.
Några kvinnor och en fiskare som sökte skugga på stranden
Milslånga stränder och ljummet vatten
Då vi några timmar senare lämnade Kasi hade också hans far kommit hem från arbetet.
För oss var detta besök en av höjdpunkterna på vår Indienresa.
En glad familj tar farväl
Vi tror och hoppas att Kasi kommer in på skolan och kan hjälpa sin familj att få det bättre. Han har en stark tro på Gud och han tror på framtiden.
Kasi Rao är ett bra exempel och ett föredöme. Det finns inga omöjliga fall. Alla har chansen att bli något och lyftas ur fattigdomen.
Tack för att ni hjälper oss att göra detta möjligt!
Kram
BirGitta
Stockholm den 4 mars 2012
Festdag med FCA-barnen
Så är vi hemma igen. Det är skönt att andas klar frisk luft. De sista dagarna i Indien blev väldigt varma men hela resan otroligt lyckad. Jag har mycket att berätta om framöver.
I dag handlar min hälsning om en lördag för ett par veckor sedan då alla våra 470 barn i familjeprogrammet FCA samlades. De kommer från ett 50-tal byar runt Amalapuram men pastor Carl har en fantastisk organisation med många medarbetare som fick alla att samlas denna dag.
FCA betyder ju Family Care Amalapuram och är till för fattiga barn från familjer som har svårt att försörja sig och låta barnen gå i skolan. Genom våra FCA-faddrar får nu barnen utbildning och hela familjen hjälp med mat och kläder.
Swante ville ta några gruppbilder och bara detta var ett företag. Värmen var nästan outhärdlig i solen ute på skolområdet men barnen var fantastiska och uthålliga.
Vi kallar våra barn för "Hjärtebarn"
Det var så roligt att träffa barnen och de hade roligt tillsammans. Innan maten underhöll de varann med sång i svalkan inomhus. Jag och Swante sjöng också med och för dem.
Den här lille härliga grabben var runt oss hela tiden
Maten serverades utomhus och barnen intog festmåltiden i skuggan under palmerna på området.
Barnen lekte och hade trevligt. De fick massor av sportredskap och jag fick tillfälle att överlämna hälsningar till flera av dem från faddrar i Sverige och Norge.
Då dagen var slut var också jag slut och barnen drog hem till sina byar.
En minnesrik dag för oss alla!
Kram
BirGitta
Indien 26 februari 2012
Dubbelbröllop
Vi reste med bil från Hyderabad vid åttatiden i torsdags morse. Målet var Bjinapalli. Vägarna har blivit mycket bättre de senaste åren. Trots detta såg vi tre svåra olyckor där långtradare låg krossade vid vägkanten. Tror inte att någon av förarna överlevt. Sista tredjedelen av sträckan var fortfarande smal och gropig. Då vi kom in i Bjinapalli kände vi igen oss. På de trånga gatorna vimlade det av folk fordon och svarta grisar. Det var marknad och på barnhemmet skulle det hållas dubbelbröllop.
Vi togs som vanligt emot med blomsterkransar och leddes upp på scenen som var vackert dekorerad. Där satt vi ganska ensamma en bra stund tills de två brudgummarna kom från sidobyggnaden och intog var sin röda vackra stol. Efter ytterligare en tag kom så två vackra brudar.
Från vänster: Jag som pratar med Ramu, bruden Asha, Hussian och hans brud Jayamma
Så kunde ceremonien börja. Flera ungdomar sjöng sånger till musik som blev starkare för var minut som gick. Alla musiker var nämligen inte i tid utan släntrade in lite efter vart, satte upp sina instrument och tog del i orkestern. Bland publiken var det också från början glest men allt eftersom tiden gick fylldes den lilla barnhemsgården till sista plats. Det hölls två predikningar innan själva bröllopsakten. Under dessa anlände fler musikanter och testade ljudet helt ogenerat. Strömmen gick och kom och det sprakade och tjöt. En stor svart gris vandrade förbi och en hund ville delta i publiken. Då en höna kom upp på scenen skrattade publiken. Det var riktigt komiskt. Bjinapalli är en liten by mitt ute på landet och det var en mycke annorlunda tillställning men väldigt charmig.
Först vigdes min pojke Ramu med sin Asha. Därefter Ashas bror Hussain med Jayamma.
Ramu, Asha och Hussain har alla vuxit upp på barnhemmet i Bjinapalli.
Ramu och Asha
Grabbarna var klädda i nyinköpta kostymer, de första de ägt. Så var det också med skorna.
Ramu hade lite ont i fötterna då han aldrig förut gått i skor.
Ramu hade sin riktiga mamma med i samlingen (han kallar också mig för mamma). Hon kom och satte sig bredvid mig en stund.
Hussain och Jayamallas släktingar håller händer
Till vår överraskning fanns 40 av Ramus arbetskamrater bland publiken, alla hinduer. De hade tagit dagen av från jobbet och rest den långa vägen från Hyderabad för att hedra bröllopsparet. Tjusigt!
Detta var en stor händelse i den lilla byn Bjinapalli. Många av gästerna kom från marknaden och alla fick äta sig mätta. Bröllopsparens föräldrar, mycket fattiga, hade inga pengar till festen så halva kostnaden ca 15.000 kr stod MMP för. Resterande fick ungdomarna som mikrolån och kommer att betala av på 4-5 år.
Det är fantastiskt att följa våra barn till vuxna utbildade ansvarsfulla män och kvinnor.
Tänk vad det går att uträtta om vi hjälps åt!
Stort tack till alla faddrar och gåvogivare!
Kram
BirGitta
Amalapuram den 19 februari 2012
Barnbarn
Här kommer en fortsättning på föregående hälsning.
Utvilad men myggbiten anlände jag från hotellet i Miryalaguda till barnhemmet som ligger några km utanför staden. Här fick vi frukost. De flesta bröllopsgästerna hade lämnat förutom våra tidigare barn med familjer som stannat för att få träffa oss. Återseendes glädje var obeskrivlig. Många hade rest långt. Inte mindre än 22 barnbarn visades upp av stolta föräldrar. Vi har mellan 35-40 enbart från detta hem.
En vän i Norge hade sänt med oss massor av mjukdjur. De kom verkligen till pass. Barnbarnen fick välja var sitt "gosedjur" men ibland blev valet svårt som för den här lille grabben. Han stod säkert fem minuter över väskan innan han bestämde sig.
En av familjerna har vi träffat flera gånger tidigare. Ja, vi har t.o.m besökt deras hem.
Här står vi med Ratnam och hustrun Kavita plus barnen Birgitta och Svante
Att visa familjebilder av alla är omöjligt men här är Venkanna, en av dom första som flög ur Miryalaguda-boet och gifte sig.
Förlåt om jag verkar skrytsam men det är ni Faddrar som hjälpt mig få så här många barnbarn!
Jag är stolt!
Kram
BirGitta
Hyderabad Indien 12 februari 2012
Upplevelser från Miryalaguda
Vi startade från Hyderabad 07.00 i torsdags morse. Målet var Miyralaguda där vi skulle tillbringa två dagar. Det är normalt ca tre timmars bilresa men vägen var blockerad av politiska demonstrationer så vi fick ta en lång omväg.
Vi var bjudna på bröllop som skulle hållas 10.30. Nåväl, vi kom ändå i god tid då indisk tid inte alltid är den utsatta. På barnhemmet kryllade det av folk då många gäster, bl.a. tidigare barn och barnbarn, inbjudits att delta. Därför var vi inhysta i ett litet hotell i staden Miryalaguda. De bad oss vila på hotellet så skulle vi hämtas i tid för att jag skulle få hjälp att klä mig. Det är rätt så knepigt att sätta på sig en sari.
Vi kom till barnhemmet vid 12-tiden och möttes av bruden som var på väg in i vigseltältet man satt upp på gårdsplanen. Efter ytterligare någon halvtimma kunde bröllopsceremonien börja. Jag berättade den 8 januari om bröllopsparet Ramula och Stella.
Publikbild
Brudparet omgivna av familj med gäster
Här överlämnar jag en gåva från fadderföräldrarna som hjälpt Ramula
När klockan var 7 på kvällen droppade jag i säng och sov i 11 timmar.
Då jag vaknade hade myggen haft tidig frukost på min bekostnad.
Så får jag återkomma om den andra dagen på barnhemmet Miryalaguda som blev en riktig festdag.
Kram
BirGitta
Mumbai 5 februari 2012
Framme i Indien
Efter många timmar i luften är vi nu åter i Indien. Klockan här ligger 4,5 timma före svensk tid så vi kom inte i säng förrän 05.00 på söndagsmorgonen. Idag har vi mest vilat för att i morgon flyga vidare till Hyderabad. Vi valde att denna gång resa med Qatar Airways. Mycket bra service.
Att vi var på ett arabiskt plan kunde vi inte ta miste på. Bildskärmen framför oss visade åt vilket håll man skulle vända sig som muslim för att be.
I morgon börjar jobbet! Nu har vi fyra intensiva veckor framför oss men det ska bli så roligt.
Kommer med flera rapporter.
Tack att ni är med oss!
Kram
BirGitta
Söndagen den 29 januari 2012
Sorgen och glädjen de vandra tillsammans.
Ser så fram emot att få resa till Indien i nästa vecka. Nu är det en massa förberedelser. Har många gåvor till barnen så bagaget är extra tungt. Hoppas flygbolaget hjälper oss med övervikten!
Swante talade med pastor Carl i går kväll och här kommer sorgen in. Carl har vakat vid sin systers sons dödsbädd ett par dygn. Sonen är bara 38 år och har plågats av sjukdom en längre tid. Han har tre barn. Vi är med dom.
Glädjen överväger och vi planerar nu vad vi ska göra då kommer till Amalapuram.
Det blir förstås besök på NLC och sjukhuset. Vi ska besöka alla barn som fått hjälpa med operationer. En hel dag går till att resa till Kasi Rao den handikappade grabben som nu är utbildad lärare. Det blir intressant att möta hans fattiga fiskarfamilj och se hur han fungerar i sin lilla by, tre timmars resa norrut från Amalapuram.
Vi kommer att ge alla våra barn idrottsredskap, något till var och en.
Veckan innan är vi i Hyderabad och ska besöka alla våra fem barnhem där.
Oj, vad vi har mycket att se fram emot. Vi planerar för en gruppresa nästa år och hoppas att du vill följa med oss då.
Kommer att ha kontinuelig kontakt på denna sida. Ni får information om hur vi har det i Indien, varje vecka!
Till sist. I går eftermiddag ringde en god vän från Skuttunge. Han berättade med stor glädje att han haft en 70-årsfest för sin fru i missionskyrkan. De som önskade fick ge en gåva till MMP och resultatet blev hela 9.200 kr. Visst har vi goa' vänner!
Kram
BirGitta
Stockolm den 22 januari 2012
Firande i Amalapuram
När jag tittar ut ser jag snöflingor falla från himlen. Än så länge ligger snön tunn på marken, inte alls som i Drammen Norge. Fick ett sms från goda vänner där som berättar om 80 cm snö det sista dygnet. Min hund King älskar snö. Nu blir det att ta en lång söndagspromenad så han får känna på underlaget.
Har haft flitig kontakt i veckan med barnhemmet i Miryalaguda. Vi är ju inbjudna till bröllop där och kommer att stanna över natten för att träffa mellan 35-40 "barnbarn" som förstås kommer med sina föräldrar. Föräldrarna känner vi. De har vuxit upp på hemmet. Det ska bli så…. roligt!
Vi har också fått bilder från Julfirandet i Amalapuram. Pastor Carl berättar om en härlig fest där barnen bl.a fick nya kläder. Julfesten och gåvorna ingår i den budget MMP betalar och som du som fadder är delaktig i.
Ser så fram emot att träffa alla våra kära i Indien igen.
Kram
BrGitta
Stockholm den 15 januari 2012
Roslyn & Babu
Roslyn 11 år fick en fadder genom MMP 2003.
Hennes bror Babu, nu 5 år, fick en fadder 2008.
Båda syskonen har genomgått ögonoperationer som vi ekonomiskt kunnat hjälpa familjen med.
I veckan fick vi ett mail angående de båda barnen. De behöver resa till Hyderabad för en årlig uppföljning hos en ögonspecialist. Bådas syn har blivit mycket bättre och nu behövs nya och modernare glasögon. Allt som allt kostar detta mindre än 2000 Skr. Självklart hjälper vi till.
Det är så fint att få uppföljningar av insatser vi tidigare gjort.
Här är några bilder på Roslyn och Babu.
Roslyn med tjocka och slitna glasögon
Också Babu behöver nya glasögon
Swante pratade med pastor Carl i veckan över Skype. Där fick han även tala med och se Christopher, mannen som är ansvarig för New Life Center och som fick en hjärtinfarkt i höst. Vi hade möjlighet att hjälpa honom med sjukhuskostnaderna. Läs "Hälsningar BirGitta" 30 oktober 2011. Nu är han frisk och ska börja arbeta igen. Underbart!
Kram
BirGitta
Stockholm den 8 januari 2012
Nytt år nya utmaningar
Vi hade en fin samling i Sävsjö Allianskyrka på Trettondagen. Alltid lika roligt att återse kära vänner. Nu blir det att förbereda resan till Indien i februari. Det ska bli så roligt att se MMP's arbete på nytt, möta alla barnen och ta del av behoven som finns. Det är alltid en utmaning. Denna gång är vi dessutom inbjudna till två bröllop. Ungdomarna som gifter sig är från "våra" barnhem.
Ramula Yanaka skrev en så fin Julhälsning med bröllopsinbjudan. Han har vuxit upp på Miryalaguda barnhem och har sedan studerat vidare i Hyderabad. Nu arbetar han som forskare inom läkemedelsbranschen. Han tackar för allt stöd MMP givit honom genom åren. Han har en så fin engelska så jag lägger in hela hans brev här nedan.
Yanaka i sitt nya arbete
Stella, den blivande bruden
Dear Birgitta and Swente,
Praise the Lord. How are you doing? Hope this mail finds you in good health.
I am Mr. Ramulu Yanaka, from Miriam Children's home, Miryalaguda, Andhra Pradesh, India.
I got job recently as a scientist in research and development in drug discovery process (Integral Bio Sciences, New Delhi).
It is my privilege to express the deep gratitude towards you that your constant support kept me in this position. I am very greatful to you in this regard.
We have been waiting to see you. It gives me an immense pleasure to inform you that I am going to marry a believer girl, Stella in February 2012, and date is not fixed yet.
Some photos are being attached to this mail. We wish you a merry Christmas and happy New year. We have been praying for you and I need your prayers.
Thanking you.
Ramulu Yanaka
Det är fantastiskt att höra hur våra barnhemsbarn lyckas i livet. Det gör oss ännu mer tacksamma och motiverade för uppgiften.
Tack alla kära faddrar och gåvogivare för er trofasthet. Ni ser själva att hjälpen gör skillnad!
PS. Vi har tydligen haft problem med posten. Några har hört av sig. De har inte fått Julbrevet trots att vi sänt ett sådant till varje fadder och gåvogivare! Om inte heller du har fått brevet eller om du har en bekant som saknar det, snälla hör av dig till oss på mmp@crossnet.se så sänder vi ett på nytt! DS.
Kram
Swante
|
